Spanien
Svårigheter att finna hamnplats.
Tjuvar i Barcelona
Tidigare
etapp
2/10 Måndag
- Empúria-brava
Vi ska nu runda Cabo
Creus den yttersta udden på den halvö som utgör yttersta utposten av
bergskedjan Pyrenéerna. Denna trotsigt utskjutande udde som bryter
Mistralens färdväg benämns även "Spain´s Cape Horn". Det är sol och
stabilt väder, men som oftast dyning från annat håll än vindriktningen.
Det grova skrovliga, svagt rosafärgade bergsmassivet höjer sig över
vattnet. Här har ingen inlandsis polerat berget till de mjuka former vi är
vana vid där hemma. Det är kantigt och brutalt.
Vi är nyfikna och har läst en artikel i den engelska tidskriften
"Practical Boatowner" om naturhamnar i detta område. Det finns många
sådana här till skillnad på farvattnen norr och söder härom. Författaren
beskriver även en smal passage mellan Cabo Creus och Isla Y Laja Del
Encalladera, en ensam klippö utanför själva Kapet. Sundet ska vara djupt
och farbart.
Vi bestämmer oss för att gå igenom sundet.
Bergen är så ovanliga i sin struktur. De är runda och mjuka i formen
blandat med en annan helt olik bergart som är småtaggig och småhålig. Det
blir skulpturer som i en sagovärld
med
jättar och varelser. Floran är minimal.
Fåglar häckar, vilken art vet jag inte, är för fascinerad av bergarterna
och det storslagna landskapet. Sjön bygger upp våghöjden, och någon
återvändo är inte att tänka på. Vattendjupet blir 20 m därefter 10 m det
är mycket spännande. Medsjö och inskjutsade med full fart i en
trattöppning, ser vi äntligen att beskrivningen är riktig och det är ett
utlopp i andra änden. Det blir lugnt och smult vatten. Vi skrider fram,
medan stenformationer står och stilla bevakar vår färd.
Tankarna går till Dante, man väljer en väg, och får uppleva mycket, frågor
som man inte har funderat över - får oväntade svar. - Res hit, segla
gärna, begrunda, och natur och sagovärld och verklighet är faktiskt samma
värld. Så har vi lämnat sagans värld, på några minuter. Havet ligger här
igen, vi går utmed den branta djupa kusten, tittar in i vikarna, det finns
sandstränder där inne, mellan de höga bergen. De flesta vikar är bäst
lämpade som dagshamnar. Den engelske artikelförfattarens och vår syn på
goda naturhamnar skiljer sig kraftigt.
Vi går in till
Empúria-brava, en nybyggd hamnanläggning likartad de stora komplex vi sett
och besökt i Frankrike. Sommarbostäder och båtplatser är blandade i detta
miniatyr Venedig.
Vi söker tullen, men det är stängt. I gästhamnen blir vi snabbt anvisade
plats av en trevlig engelsktalande spanjor, hamnkapten. Det är en mycket
stor anläggning, utformad av tyskar och fungerar utmärkt.
3/10 Tisdag
Områdets centrala del, är utformad för turister, dock på ett trevligt och
tilltalande sätt.
På affärsgatan med alla småaffärer och serveringar blir barnen vilda. Det
är en mängd åkmaskiner för barn -tåg, -bilar, -flygplan, -motorcyklar
-elefant - m.m. för barn att åka i eller på. De ska provsitta och
titta/pilla. De springer som aldrig förr. Elisabeth blir alldeles slut av
det, och är så orolig när hon inte ser barnen.
När Elisabeth frågar Maria vad hon ska göra om hon kommer bort, svarar
hon: "Då går jag hem med någon annan mamma och äter mat." Det är en 4
åring det!
Vi handlar mycket här, harpungevär, badskor, cyklop o snorkel till Göran,
Berlitz resehandbok, fendrar "2 stora grisar" och Maria får en T-shirt
gratis i affären. Hänglås, vattenslang och 4 adapter till dem (Gardena).
En pryltokig stad är mycket lockande och pengarna rinner. Vi går till
stranden och badar. Har trevligt.
Senare försöker Göran
sätta dit zinkanoden på propelleraxeln, det går inte, humöret hackar
tänder - liksom personen. Ack ja.
Zinkanoder
äts upp fortare här än hemma, och det fanns inget kvar av den gamla. Vårt
idoga försök att få dit ny, med snorkel och cyklophjälp gick inte. På
grund av några millimeter felaktig dimension på hålet, även detta problem
har vi haft med oss från Sverige.
Göran ger upp.
Hamnen här är en turistby trevlig och bra.
4/10 Onsdag
- Puerto El Estartit
Vi är oroliga över att ej ha blivit ordentligt inklarerade i Spanien.
Hamnkapten säger då.
"Är tullpersonalen ej på plats, är det bara att göra ett nytt försök på
nästa tullstation. Barcelona eller var man vill. Det här är Spanien, kom
ihåg det. Tullen tar man när man råkar på den, säger någon något, så säg
att ni har varit i Empúria-brava och tullen var stängd just då".
Låter nytt för oss och synnerligen osvenskt (onaturligt).
Vi tankar diesel och lämnar hamnen.
Kursen ställs mot SO över Golfo de Rosas. Puerto El Estartit är vårt
tilltänkta mål för dagens segling.
Vinden tilltar och det blir åter gungigt och skumpigt. Vi går in mellan
fastland och ön Isla Medea Grande, en pampig och brant kust. Bergen lyser
bruna i solen, och sjön vräker sig emot klipporna. Synd att bebyggelsen är
så nära, och utsiktsvägar gjorda.
Som seglare är upptäckten av naturen så fantastisk, men när man upptäcker
- att man enkelt kan uppleva samma syn från land, så känns det inte som en
upptäcktsresa, med segling utmed bergsmurar som gör det spännande. För man
kan ju få se samma sak, utan seglingens utmanande prövningar. (Man vet ju
inte om det finns bakströmmar, vågors stora krafter m.m.) Det blir liksom
en glädjens upptäckt och besvikelse över att samma upptäckt kan göras utan
några prövningar - från land!
Estartit blir för oss en besvikelse, gungig dålig hamn, vatten tillhandahålles bara ur dyra betalautomater, el finns inte. Vi får ingen plats i den inre hamnen utan tvingas förtöja långsides den yttre piren, givetvis på insidan!
5/10 Torsdag
- San Feliu de Guixols
Lämnar utan saknad denna i vårt tycke ogästvänliga hamn.
San Feliu de Guixols blir nästa hamn. Detta
är en "riktig" spansk hamn, ej skapad för fritidsbåtar utan en äkta
industrihamn med en liten fiskeflotta och tillhörande lilla stad.
Vi förtöjer långsides längst in på den långa piren. Här känner vi oss
friare, ingen trängsel utan gott om plats. Därför inga problem med
besvärliga hamnkaptener.
Brist på el och vatten vid kaj är ett mindre problem.
Fiskarna har ett litet magasin längre in i hamnen och på dess gavel intill
ett Maria altare hittar vi en kran med färskvatten. Vattnet är dock av
typisk Spansk sort, som vi ännu ej vant oss vid. Vattnet har en kraftig
saltsmak och är starkt klorerat. Det är helt otjänligt som kaffe- eller
tevatten. Koka potatis går bra. Vi börjar nu köpa dricksvatten i 5 liters
plastflaskor.
Hamnens yttre del har en fin sandstrand där vi passar på och badar och
snorklar, Göran är riktigt duktig på snorkling, kul!
Under tiden vi badat
har flera skandinaviska båtar kommit in i hamnen Danska "Daisy" och
"Venus" samt en Norsk båt. Senare kommer också svenska "Joilgimo", som vi
senast träffade i Avignon.
Vinden börjar blåsa och den klarblåa himlen visar oss att det är mistralen
som blåser upp. Vi förflyttar oss snabbt till kaj längst in i hamnen för
att undvika att behöva ligga upptryckta mot piren i 3-4 dagar. "Joilgimo"
har inte kommit iväg lika snabbt som vi och har redan problem att komma ut
från piren. Vi hjälper dem och så lär vi känna Ilse och Jochen. Efter
strapatserna med båtförflyttning dricker vi nu kaffe tillsammans i vår
båt. Ilse och Jochen visar sig vara mycket trevliga och rara.
De närmaste dagarna domineras vår tillvara av den hårda mistralvinden.
Umgås med våra nyfunna vänner och dricker ofta kaffe i varandras båtar. En
dag får vi låna deras minicyklar medan Ilse är barnvakt i vår båt.
Göran och Elisabeth trampar upp till en bergshöjd
och
får en underbar utsikt över Medelhavet. Vi ser hur vinden far fram på
vattnet. En segelbåt under kraftigt revade segel går söderut tätt under
land där sjögången inte hunnit bildas. Vi ser staden, alla vackra
oregelbundna tegeltak, pinjer, kottarna, agaven och dess stolta
fröställningar.
Senare får Göran låna Jochens våtdräkt och nu går montaget av en ny
zinkanod lätt och smidigt, vi hade flera typer i vårt reservdelslager och
valde
nu den konformade som gängas på propelleraxeln Våtdräkt ska man ha,
för då går det att jobba. (Att hacka tänder är samma sak, som omöjligt
uppgift).
På kvällen låter vi
flickorna roa sig, det finns ett trevligt litet tivoli,
En bilbana med olika fordon i form av lok, bil, gris elefant m.m. som kör
runt en bana där lampor glimmar i kulörta färger. Riktigt gulligt och
fint, och flickorna är uppspelta.
Staden är en spansk "vardags" stad, inte byggd för turister utan lever
sitt eget lugna liv. Ett rofyllt och enkelt liv där torget och saluhallen
intar en central plats i människornas vardag.
Hamnen har sin luffare med cykel, han sover i högen med fisknät. Fiskarna
visar honom stor tolerans, som man tyvärr sällan ser i Sverige. Luffaren
börjar sin dag med vin och ett äpple.
Vi uppskattar den frihet och brist på trängsel som San Feliu de Guixols
ger och blir kvar här ytterligare en hel vecka.
© Göran Forsström