Spanien
13/10 Fredag
Vintern
är det orosmoment som får oss att fortsätta färden. Vi vill komma så
långt söderut att det är behagligt att övervintra i båten.
Landskapet vi ser på vår styrbordssida är sandstrand kantad av
turisthotell och i bakgrunden grönbeväxta berg.
Upplevelsen av seglatsen domineras av enformighet, samma kurs,
okomplicerad navigation.
Nästa hamn blir Arenys de mar, en blandad fiske och småbåtshamn. Hamnvakten säger att hamnen är fullbelagd, men vi är så små, så han ger oss slutligen en gratisplats utanför den inhägnade och bevakade bryggan. Det är dock en bra och lugn plats.
14/10 Lördag
- Barcelona
Efter sedvanlig grötfrukost med aprikossylt avseglar vi.
Under seglatsen märker Elisabeth upp våra lösa tillhörigheter med
tuschpenna, vi har blivit varnade för stölder i Barcelona, som är
målet för dagens färd. Det är lite jobbigt ombord, för alla är
förkylda och gnälliga.
Vi ser Barcelonas symbol; de tre tornen. Men det ska gungas ett tag till,
Elisabeth lägger sig och sover. Göran har då sedvanlig flytväst och
sele kopplad.
När Elisabeth vaknar tuffar vi in under Barcelonas långa pir (2,5
distansminut).
På babordssidan ser vi något vi tar för ett bostadsområde med
huslängor i rader
med tätt placerade fönster. Först efter en stund förstår vi att detta
är "De dödas stad", en kyrkogård! Marken här är bara berg
vilket omöjliggör grävandet av gravar. Istället murar man upp dessa
mausoléer där kistan ställs in i ett hål i muren, 6-8 sådana gravrum
är det i höjd.
Färden går från de
stora industrihamnarna i inloppet mot innerhamnen Darsena National med
Två klubbhamnar, vilket är något helt annat än i Sverige. Här är det
en umgängesplats för överklassen med båtar i mångmiljonklassen. Dock
finns det även fria kajplatser i den del av hamnbassängen som gränsar
mot staden.
För att få en första överblick så tar vi en tur runt hamnen. Staden
är stor mer än 2 milj. innevånare. Här känner vi en första fläkt av
Södern. Palmer, av olika slag. Människor som bara går och strosar.
Columbusmonumentet till minne av Amerikas upptäckare, även en fullskale
replik av skeppet "Santa Maria" ligger i hamnen.
Så får vi syn på
"Joilgimo", våra vänner Ilse och Jochen kommer ut och vi
förtöjer långsides utanpå deras båt.
Vi är nu vid kajen med alla de vackra kanariska
dadelpalmerna och de små tjocka palmerna, där det är en otrolig
människoström, gatan ovan heter Passeig de Colom, den är fyrfilig med
polis som dirigerar trafiken, vilken är intensiv.
Det är ett centralt läge och nära till allt härifrån. Vi dricker
kaffe tillsammans och ungarna stortrivs med Ilse. Vi kommer överens om
att vakta varandras båtar, för kajen här känns ovänlig för oss.
Göran lyser av glädje, det är en sydländsk stad, ser spännande och
lockande ut för honom.
Elisabeth sitter bara och lär sig att titta tillbaka! Människorna som
flanerar på kajen stannar och bara tittar, inte ett leende, inte ett ord,
bara tittar.
Kan
de så oförhindrat titta , så vill Elisabeth också lära sig att
blänga tillbaks! Maria och Anna lockar till sig några leenden, annars
enbart ett stumt tittande.
Det är skönt att ligga två båtar på varann (en efter en efter kaj
blir så ensamt) det ligger en obehaglig stämning i luften.
Många kärlekspar går här, solen, palmer, anonymitet gör nog det till
en bra träffpunkt.
Det som först förvånade oss var att alla hade rädsla i ögonen.
Familjer med "väl make upade" fruar så det nästan blev en
krigsmålning, livrädda, barn och man i sällskap.
Ensamma människor enkelt klädda också bara tomma ögon som söker efter
andras ägodelar, allt i en salig blandning, och alla så tittar de på
båtarna och folket i båtarna.
Bara tittar. Står och tittar. Går och tittar.
Varför pratar ingen? ler lite? ser lite glad ut?
Bara de förälskade ser glad ut - i varann!
När Ilse o Jochen går iväg och Elisabeth sitter och tittar är det
flera
som stannar, pekar och visar att Jochens lilla utombordare inte sitter
lämpligt på akterpulpiten. Elisabeth blir nervös, och det finns långa
ögon efter den också. Man tror nästan att motorn ska komma och stjälas
mitt framför ögonen på en. När Jochen kommer tillbaka, tar han loss
den och stuvar den i sittbrunnsfacket. Skönt!
Vi tar flickorna med oss upp i stan öster ut på "Passeig de Colom"
där vi finner enormt med affärer som säljer klockor, köksmaskiner, tv
,radio, kameror osv. Vi går där i trängseln som är enorm, och
Elisabeth känner sig som en "skrämd hare". Alla dessa tomma
eller rädda ögon, och känslan av tjuvar och "bluff och båg".
Men vi finner en del
saker vi behöver, bland alla dessa prylar. Elplatta, elvärmefläkt,
tvättmaskin, sjökort, och böcker handlar vi.
Ilse och Jochen är ofta barnvakt till oss, skönt att inte ha barnen med,
de är trots allt säkrare, i vår eller Ilse o Jochens båt.
Göran och Elisabeth går på en egen barnfri promenad utmed "La
Rambla" Barcelonas välkända strög. Här råder trängsel, Spansk
manlighet är tydligen att gå rakt fram, och knuffa på det som är i
vägen, i det här fallet var Elisabeth ideligen i vägen, och ingen
ursäkt för det.
Vi går in på sidogator, vänder ibland, för man behöver inte klampa in
i fattigdomens kvarter, när man inte har något där att göra. Att bara
titta, uppskattas säkert inte.
Det finns många fina hus, som visar arkitektens gedigna arbeten, men
smuts och lort och damm och fusk, lyser också. Och har man ögon att se
allt med, inte bara alla prylar, kläder, kameror, så finns fattigdomen
överallt.
Den gamla damen, slätkammat hår, går i tofflor eller gamla skor,
kläder som hon troligen hittat i soporna. Letar skyggt i soptunnor efter
för henne nyttiga ting.
15/10 Söndag
Sirener från polis och ambulans på utryckning är Barcelonas ständiga
ljud.
Dessutom är det poliser överallt till hjälp för bilister och gångare.
En ovanlig syn för oss, är att polisen åker vespa Om man så önskar
kan man parkera sin bil inne i en rondell, mot färdriktningen och putsa
på lacken, och stå där i lugn och ro. Om man är spanjor! Polisen stör
det inte.
Detta är den första plats där vi känner oss direkt utsatta för
brottslighet, framför allt stöldrisken känns överhängande och även
den personliga säkerheten. Detta är en stad med stor fattigdom och
drogproblem.
En kväll när vi lagt oss hörs skrän och upprörda röster.
Engelsmän; från två båtar alldeles framför oss vid kajen, har fest
ombord. Vi tänker "typiskt nordeuropéer som inte kan umgås med
varandra och sprit utan att komma i gräl och slagsmål". Bråket
avtar efter en stund.
Dagen efter får vi höra vad som verkligen inträffat.
Medan de två engelska paren suttit och festat i den ena båten går två
tjuvar ner i den andra, de börjar tömma båten på värdeföremål, som
de ställer upp på kajen. Båtägaren uppmärksammar vad som håller på
att ske. Han och den andre engelsmannen slänger sig över tjuvarna och
slagsmål utbryter, en tjuv får de fast medan den andre kommer undan. Den
fasttagne får sig någon smäll extra i ilskan. Polisen kommer snabbt, de
tycker engelsmännen sköts sig bra men gärna kunnat ge tjuven lite mer
stryk!
Här är inställningen betydligt tuffare än hemma i Sverige.
Brottslingens rättigheter är skäligen begränsade.
Vi blir inte direkt lugnare när vi samtidigt får höra att i en tysk
båt var det tjuvar ombord och stal inne i salongen, medan besättningen
sov.
Norske Arne hade en gäst ombord, vars plånbok blev stulen av ficktjuvar
när de vandrade runt i staden.
Elisabeth kan inte sova den här natten, fast vi har snubbeltrådar
uppspända på däck och i sittbrunn samt spärrat takluckan så ingen kan
komma in.
En iakttagelse vi gör är att de fattiga här har det svårt, kan gå och
se på alla prylar - och åter prylar. Se på de rika som är välklädda,
välpolerade, och ser rädda ut, men har pengar, (men ingen lycka?!?)
Skillnaden är så stor, så markant, så hård.
16/10 Måndag
För
att få någon trygghet, så vi kan få uppleva staden, flyttar vi till
"Real club Maritimo de Barcelona" en av dessa rikemansklubbar vi
såg vid ankomsten till Barcelona. Marinan är inhägnad och bevakad med
vakt och hund. Entrén är som foajén i ett hotell med påkostad
inredning och receptionist.
Vi känner oss som andra trashankar på besök.
Detta uppvägs dock mer än väl av tryggheten och tillgång till duschar,
el och vatten på bryggan. Här provkör vi vår nya tvättmaskin -
toppen. Vi betalar ungefär 1500 Pts/dygn (ca 90 kr).
© Göran Forsström